Ett steg framåt och två bakåt. Minst…

Efter att ha fajtats med bacillusker och förlorat första ronden så kom jag tillbaka i andra och än så länge ser det lovande ut…

Vad som inte är lika lovande är detta. Jag hade kommit lite längre än på bilden när jag

Bildfick den där gnagande känslan av att något inte stämmer…

Fram med mönstret, och mycket riktigt så hade jag missat att mönstret ändrade sig i mitten sex varv tidigare. Bara att sticka baklänges, göra om och göra rätt. Efter att ha kommit ytterligare en bit upp och faktiskt påbörjat den första prästkragen började det gnaga igen… Började kolla på mönstret och räkna varav. Räknade varven på min vante och, ack o ve, om jag fortsatte skulle jag få en vante som var drygt trettio centimeterlång. Och tummen skulle väl bli ca fem centimeter längre än min egen. Bara att repa upp, ta mindre stickor och hoppas på det bästa. Har inte repat tillräckligt med mod än bara.

Istället har jag knegat på med virkningen, där ser det mer lovande ut vad gäller storleken. Får rota lite i ateljén och se om jag inte har något lämpligt plädgarn att sy ihop och göra kanten med, men annars så är den nästan färdig. Har lite garn kvar som eventuellt räcker det till en rad till 🙂

Bild

 

 

 

 

 

 

 

som vanligt var ulltoken med och ”hjälpte till” med fotograferingen

Bild

 

 

 

 

 

 

 

 

Bild

 

 

 

 

 

 

Bild

Ehh, var du kvar matte?!? Jag gjorde ingenting aaaaalls med dina rutor…

 

 

Ha det gott!

Annonser

Om Laila

En garnberoende kattägare
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Ett steg framåt och två bakåt. Minst…

  1. Tomtan skriver:

    Den där trasselsudden är som mina elever; Mitt där de händer något 😀 Underbart!!!! Hoppas du får till stickstorleken snart!

    • Laila skriver:

      Jo, nog lyckas de vara där det händer något alltid – ofta är de orsaken till att saker händer också… Vare sig ”barnen” har två eller fyra ben 🙂

  2. Eva Hudin skriver:

    Näääe, nu skrev jag en lång kommentar som bara försvann. Frassemannen tål inte torrfoder. Nu är det småportioner av Digestive Support från Specific som gäller på rekommendation av veterinären. Den kokta fisken, den kokta hönan, det kokta grishjärtat får stanna i frysen. Din ena katt liknar min Fiddelutt i teckning och färg. Vilka fina saker du gör! Blogglistar dig hos mig.
    Bästa Hälsningar
    Eva

    • Laila skriver:

      Vad tråkigt med Frassemanens mage – den är till och med värre än Benjamins. Inte lätt när det är så och inte lätt när man har två katter som ska ha olika mat… Hoppas det gick bra hos veterinären för Fiddelutt. Bilden på dem ihop var så underbar!

Lämna gärna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s