Den som spar han har…

I det här fallet en massa gammal stress och oro som tillslut inte gick att hålla tillbaka längre…

Min senester blev inte som tänkt. Jag hade visserligen planerat att ta det lugnt, men inte lugnt… Jag rasade fullständigt ihop mer eller mindre redan veckan innan jag gick på semester. Hade länge känt att jag gick på tomt batteri men enveten som man är kämpat på och tänkt ”det ordnar sig”. Och så har jag hankat mig fram till min lediga dag, till veckoslutet osv. Inte vidare smart men men… Tillslut gick det ju som det gick och någon större överraskning var det knappast ens för mig själv även om jag gjort mitt ”bästa” för att låtsas som att allt är som det ska.

Tog mig till slut till min läkare och erkände mina synder så att säga. Jag hade vid det laget också fått svar på min egen fråga om vad som hänt. Gamla minnen från en tid med ständiga ekonomiska bekymmer blandade med frustrationen av en kropp som värkte allt mer och fungerade allt sämre. Samtidigt som de läkare jag träffade på då kom med variationer på samma tema. Jag inbillade mig bara och dessutom var jag lat och överviktig. Jo tjena… Efter sju sorger och åtta bedrövelser så fick jag till slut svar på varför jag hade ont, och bekräftat att visst har du ont, och kunde göra något åt det. De ekonomiska bekymren hängde med ytterligare några år. Tack och lov så hamnade jag aldrig i skuld med allt vad det innebär av oro… Så vände allt och jag fick klarlagt via försäkringskassan att jag enbart är arbetsför på 50% under rätt arbetsförhållanden – så stressfri miljö som möjligt, varierade arbetsuppgifter o dyl. I annat fall minskar min arbetsförmåga markant. Jag fick också fast anställning utifrån dessa förutsättningar. Nu känner jag mig lugn och trygg och det är antagligen därför som den gamla oron och ångesten nu poppar upp – nu har jag ork att hantera den. Resultatet av läkarbesöket blev en veckas sjukskrivning på heltid för att kunna ta hand om mig själv. Sedan ska jag börja jobba lite, under fyra veckor endast fem timmar per vecka. Därefter höjer vi arbetstiden till tio timmar per vecka. Efter nio veckor med sjukskrivning är förhoppningen att jag ska klara mina tjugo timmar i veckan. Hoppas det stämmer för jag gillar verkligen mitt jobb och vill inte att gamla sorger ska skugga den glädjen.

Så mitt huvud har inte varit med på senaste tiden och orken har knappt funnits till att sitta upp ens. Men lite har jag pysslat med. Så klart…

Båda Pinky sockarna är färdiga. Nästan, har inte fäst trådarna ännu…

Igår kokade jag marmelad för första gången i mitt liv. Körsbären hade jag fått av en granne. Det blev mums 😋

Jag har börjat virka på en disktrasa i lin/bomull och en röd grytlapp i tjockare bomullsgarn. Båda perfekta ”ingen hjärna behövs” projekt. Funkar dessutom att virka i sängen när orken tryter men man ändå vill pyssla med något.

Dessemellan så bearbetar jag sånt som kommer upp till ytan, njuter av att livet trots allt är gott och får luddterapi av mattes lillfjant

Ha det gott go vänner och tack för titten!

Annonser

Om Laila

En garnberoende kattägare
Det här inlägget postades i garn och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Den som spar han har…

  1. mallasalster skriver:

    Skönt att du har fått tid att ta hand om dig själv, dock himla trist att bagaget ska poppa upp och titta fram, men det är ju så livet är, att bearbeta tar tid…
    Krya på dig och ta hand om dig!❤❤❤

    • Laila skriver:

      Det är svårt att springa när man släpar på gammal bråte… Känns skönt att få bli av med det gamla även om det är jobbigt men jag känner hur det så sakteliga går allt lättare att andas 😊

  2. Mrs Olsson skriver:

    Skönt att du fick kontakt med någon i vården som förstår. Det är ju extra plåga att inte bli trodd, när man lider. Sköt om dig!

  3. Såsom vi sagt – kroppen säger ifrån då den fått nog.
    Viktigt att du vilar, tänker på dig själv, unnar dig allt gott du kan, omger dig med människor som ger dig energi.
    Marmeladen ser mycket god ut!

    • Laila skriver:

      Tack. Ja, jag försöker att ta det lugnt och släppa en massa ”måsten”. Marmeladen blev riktigt bra och var busenkel att göra. Troligen tack vare syltsockret 😀

Lämna gärna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s