Skämms du?

Det finns mycket skuld och skam i dagens samhälle, det tänker jag ifrågasätta i det här inlägget, det känns som att det behövs…

Det spelar ingen roll om man av en eller annan orsak har en kropp som värker och bråkar, man är arbetslös, utbränd eller på annat sätt har ramlat ur mallen för ”hur man ska vara” i dagens upptrissade samhälle. De flesta av oss har känt det, jag duger inte, och så har vi dragit oss undan och blivit tysta. Vi försöker gömma oss i skuggorna för att slippa frågor som ”och vad jobbar du med?” och när man svarar att man är arbetslös eller sjukskriven se, hur man blir till luft för den som just frågade. 

Fast nu tänker inte jag vara tyst – det här är min blogg och jag tänker ställa mig upp i talarstolen med en utmaning. Utmaningen att sluta skämmas!

För, om vi tar det från början, hur många av er vaknade en dag och bestämde er för att skaffa en kronisk sjukdom eller tre, se till att ha ett sånt arbete att ni slet ut kroppen totalt, se till att hamna i en olycka så ni fick men för livet, drabbas av utmattning pga alltför mycket stress och annat skräp, eller…

Nä, just det – inte en enda av er kära läsare. Ändå skämms vi och vill inte vara till besvär. Ändå känner vi att vi inte duger, att vi ska vara tacksamma om vi får någon hjälp och någon som lyssnar…

Det är nu jag tänker höja rösten. 

Ta dig en titt i spegeln. Den personen som tittar tillbaka på dig duger alldeles utmärkt. Inte nog med det, den personen är unik och värdefull. Ditt människovärde kommer av att du är du och ingenting annat, det definieras inte av om du är frisk eller inte eller har ett välbetalt jobb. Den personen ska inte skämmas för att livet har sina krokar och krumbukter. Personen i spegeln har massor av goda egenskaper och kvalitéer – och den personen är du!

Du har rätt att få hjälp när du behöver. Du har rätt att bli lyssnad på, och att bli trodd på, när du talar om hur du mår. Du duger som du är oavsett.

Du är heller inte ensam. Att ensam är stark är inte bara en myt utan en stor fet lögn! Så var inte rädd för att söka upp sammanhang där du kan få stöd, ställen där du kan slappna av och bara vara, eller prata med människor i din omgivning – skicka ut lite trevare och se vart du får napp, en del förstår inte så dem hoppar vi… 

Framförallt, räta på dig och lyft på hakan och var stolt över dig själv. Du har klarat så mycket genom åren och det finns massor du kommer att klara framöver. Genom att fokusera tankarna på vad du kan, istället för vad du inte kan, så är det lättare att hålla huvudet högt och inte skämmas.

Dags att kliva ner från talarstolen. Jag hoppas att du som läser detta känner dig mindre ensam och att du antar min utmaning.

Var rädd om dig kära läsare och tack för att du tittade in.

Annonser

Om Laila

En garnberoende kattägare
Det här inlägget postades i garn. Bokmärk permalänken.

17 kommentarer till Skämms du?

  1. Mrs Olsson skriver:

    Väl talat! Jag håller helt med dig.

    • Laila skriver:

      Tack! Det där hade legat och bubblat ett tag och när två vänner inom kort tid berör att de skäms så kände jag att nu jäklar 😉

  2. Du har så rätt. Det är allt för många som skäms, som är tysta och som tror att de är ensamma om olika problem. Sedan då man vågar berätta får man ofta stöd från olika håll av andra som tänkt precis lika…

  3. anjson skriver:

    Tack för ditt inlägg! Jag har läst och läst igen. Visst har man skämts i perioder! Blev den yrkesverksamma perioden i mitt liv verkligen så kort? Jag borde verkligen tagit tag i mig själv för länge sedan… Men det är ju precis DET jag har försökt! Gång efter gång efter gång. Och ännu har det inte gått. Det kanske är så att man (jag) får acceptera att det är det här det blev av mig och börja vara stolt över det!

    • Laila skriver:

      Vad glad jag blir att mina rader kunde ge dig en ny syn på saken. Tror tyvärr vi är allt för många som ser ner på oss själva ”för att…” istället för att se det som är bra med oss.
      Var rädd om dig och tack för återkopplingen!

  4. Ja, och som du såg så skrev jag också ett liknande inlägg nyligen – vi ska våga prata även om det som känns svårt. Kram!

    • Laila skriver:

      Att prata om saker och ting, precis som du skrev om senast idag, är superviktigt. Det finns så mycket man inte pratar om för det är ”skämmigt”. Traditionen av ”det pratar vi inte om” är lååång. På tiden att den bryts tycker jag och ersätts med en inkluderande och öppen attityd gentemot alla. Oavsett.

  5. Jassan skriver:

    Så sant som det var sagt.
    Speciellt det där när andra frågar vad man jobbar med…….det blir så pinsamt tyst då man svarat på den frågan…..utan jobb är man ingen eller inget…man är inte värd att ens prata med. Utan jobb finns det tydligen inget man kan prata om? Är man dessutom sjuk…..ja då är man knappt värd att få andas samma luft som dom som har jobb. Man är plötsligt en börda för samhället. Har man en sjukdom som inte syns så kan även nära o kära fnysa åt en. Inte konstigt man undviker situationer där man måste träffa folk o bli förnedrad.

    • Laila skriver:

      Man måste inte bli förnedrad! Det går alldeles utmärkt att träffa folk när man är utan jobb/sjuk etc. Däremot gäller det att gå in i situationen med huvudet högt och med inställningen att ingen ska få trampa på mig bara för att… Ditt egenvärde sitter som sagt inte i vad du gör utan i vem du är – det är extra viktigt att ha i bakhuvudet i den typen av situationer. Många gånger blir man faktiskt behandlad som luft inte för att personen ser ner på en utan för att de inte har en aning om vad de ska säga. Ska de beklaga situationen eller försöka hitta något annat än yrke att prata om – och vad i så fall??? De har ingen aning, de blir satta på pottkanten. Det är dem det är synd om, de är så låsta i sina tankevanor att de blir bortgjorda inför mötet med oss.
      När det gäller släkt och vänner som inte förstår finns det olika vägar. Tyvärr är enda vägen att ha minimal kontakt eller att bryta helt. Ibland kan man hjälpa dem att förstå genom liknelser osv. Lätt är det dock inte.
      Var rädd om dig och kom i håg – du är värdefull!
      Kramar!

      • anjson skriver:

        Jag brukar svara att jag jobbar med att bli frisk. Ok, jag får underliga blickar ;-).

      • Laila skriver:

        Den var bra 👍

      • bergalott skriver:

        Det här är intressant. Själv har jag kommit fram till att allt bottnar i rädslor.
        De som inte kan tackla någon annans situation, har inte kommit så långt på sin livsvandring. Alla behöver stötas och blötas så att livserfarenheterna får ge svaren. Livet är det enda som fostrar oss människor. Eller hur?
        Många skriver när de ska redovisa vad de har gått för skolor: LHS Livets Hårda Skola.
        Den tycker jag är såååå bra. 🙂

      • Laila skriver:

        Ja, den var bra – och den skolan lär oss så länge vi lever.

  6. Kristallina skriver:

    Tror det är väldigt många som skäms men jag har aldrig gjort det. Det är som du skriver, jag har inte valt att bli sjuk. Det är inte roligt att stoppa i sig direkt farliga mediciner. Det är inte roligt att ha ont hela tiden. Det är inte roligt att få sluta med de flesta hobbyn. Listan kan göras lång.
    Skulle gärna vilja jobba istället.
    Brukar rabbla upp allt det där om någon vill veta.
    Det är ett viktigt tema. Hoppas många kommer att läsa din text.

    • Laila skriver:

      Tack. Nej, inte har man valt att bli sjuk inte. Håller just nu på att så sakteliga återerövra mina olika hobbysysselsättningar. Jag har lika ont av att inte göra dem som att göra dem. Fast inte nödvändigtvis på samma sätt. Värk i själen är inte heller bra.

  7. Charly skriver:

    Kikar in bara för att ge dej en go höstkram

Lämna gärna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s