Nu är det tungt…

Tidigare i veckan fick vi besked om att en god vän till familjen dött efter en tids sjukdom.

Idag fick jag mail från en god vän i Usa – hennes syster, som mamma känt i över 75år, är inlagd på sjukhus med mycket kort tid kvar. Hur svarar man en lillasyster i en sådan situation och vad kan man säga om en vänskap som överlevt inte bara tidens tand utan även en flytt till en annan kontinent – och det för dryga sextio år sedan…

Nej, just nu är det tungt. Idagarna är det trettio år sedan min älskade moster dog och min värld vändes upp och ner. Många nära och kära har lämnat oss efter det. 

Så här års är döden ständigt närvarande i tidningar och annat. På ett, ändock, trevligare sätt än alla mord, krig och elände vi matas med annars. Döden är en del av livet, hur paradoxalt det än låter.

Ingen vet hur lång tid vi har på denna jord, så vänta inte till imorgon med att tala om för dem du älskar hur mycket de betyder för dig. Skjut inte upp att göra det du vill och mår bra av, gör det nu medans du kan.

Tack för att du tittade in och läste dessa rader, det känns lite lättare nu när jag fått lätta mitt hjärta hos dig.

Var rädd om dig och lev livet här och nu.

Annonser

Om Laila

En garnberoende kattägare
Det här inlägget postades i garn. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Nu är det tungt…

  1. gunnardeckare skriver:

    Jag var på en begravning av en inte så nära släkting förra veckan och varje gång det sker blir man påmind om inget är för alltid. Så du har helt rätt i att man måste ta tillvara den tid man har

  2. Kristallina skriver:

    Alldeles rätt! Jag förlorade min man för 2 år och 8 månader sedan. Tänker alltid på honom men det blir tyngre den här helgen. Han dog för ung och jag skulle också önska mig att alla är medvetna om sin egen och andras död.
    Memento mori (kom ihåg din dödlighet!) Det skrev min man på en av hans sista teckningar.

  3. lma7 skriver:

    Den här helgen kommer döden så nära, när man minns alla kära som inte längre finns ibland oss…
    Varm kram

  4. bergalott skriver:

    Du skriver rakt ut ur hjärtat och skriver till mig. En infallsvinkel som jag uppskattar. Jag känner mig privilegierad.
    De flesta lånar andras visa ord och vackra bilder. Det flödar av dessa genom, facebook bl.a. och jag blir så trött. Finns inget personligt alls i det. Inte för mig, måste jag tillägga.
    Jag ska läsa vidare och se om jag hittar något annat i garnstrasslet och leta efter varför du använder dig av det namnet. Stickar förstås 😉 .

Lämna gärna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s