Årets julklapp…

Var övriga familjens dunderförkylning. Juldagen tillbringades således mestadels i sängen.

På eftermiddagen ställde jag till med en riktigt kladdig köksolycka. Ju tröttare och orkeslösare man är dessto större fadäs. Man ska ju veta att man lever… 

Så vad ställde jag till med då? Jo, resterna av julaftonens risgrynsgröt skulle förvandlas till apelsinris. Det hör juldagen till och kändes som en lagom ansträngande uppgift. HA! Vispade grädden, tillsatte apelsinbitarna och blandade i gröten. Allt flöt på bra samtidigt som jag kände att energinivån i kroppen sjönk, men nu var det nästan klart. Skönt. Bara att ta visparna ur elvispen skaka av dem och sedan kunde jag vila en stund…

Från lugn till katastrof på långt mindre än en minut.

Istället för att trycka ur visparna startar jag elvispen – allt kladdet yr över arbersbänk och överskåp och innan jag hunnit få ett bättre tag om elvispen och stänga den så dyker visparna ner i apelsinriset och skvätter ut ännu mer samt sätter bunken i rörelse. Samtidigt som jag nu får stopp på helvetesmaskinen och försöker få grepp om bunken slinter jag på den kladdiga kanten och          PANG        bunken gör en lufttur ner från arbetsbänken. Det skvätter apelsinris över hela golvet. Över ugnen, diskmaskinen, handdukar och ja, överallt. En titt på mig avslöjar att jag har grötkladd på koftan, tröjan, mysbyxorna och strumporna…

Men vet ni vad? Bunken ställde sig snyggt och prydligt på golvet med rätt sida upp! Och faktiskt så var mer än hälften kvar i ☺

Så efter en omfattande köksrengöring, det finns säkert apelsinris kvar därute, och klädombyte så kunde jag få lite juldagsstämning med apelsinris och levande ljus mys. Sedan vilade jag rätt många timmar…

Annonser

Om Laila

En garnberoende kattägare
Det här inlägget postades i garn. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Årets julklapp…

  1. Lantlivsbilder skriver:

    Här kan jag inte klicka på gilla knappen, för jag gillar inte andras olycka.
    Svante

  2. Kristallina skriver:

    Man kan inte annat än att skratta lite. I efterhand är det en rätt rolig berättelse och man känner dessutom igen sig. Du är inte ensam om den typen av olyckor. Skönt att du ändå kunde njuta av apelsinriset. 😀

  3. villacalifornia skriver:

    Är man orkeslös så är det jobbigt att gå och då kan krypa vara ett alternativ.
    Så kryp runt och slicka i dig riset och du sparar även disk, för att diska är också jobbigt när orken tryter…
    God (eller bättre) fortsättning!

  4. anjson skriver:

    Förlåt, men jag skrattade högt när jag såg det framför mig! Men usch, så jobbigt det måste ha varit att stöka upp allting! Men som sagt, efteråt kanske man kan skratta gott själv :-).

    • Laila skriver:

      Kul att du fick dig ett gott skratt, då lyckades jag ju förmedla komiken i situationen – och ja, efteråt skratta även jag åt eländet 😄

Lämna gärna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.