Vår tid…

Ligger här på hotellrummet och vilar. Funderar åt för många håll samtidigt. Då fastnar blicken på texten på väggen. Och jag känner att det är sant på så många sätt men samtidigt så fel ändå.
Mycket i tillvaron är skört och bräckligt, men jag inser också att jag inte är det längre.
Jag har nu, två helger i rad, kastat mig ut i det okända. Bott borta, varit en del av en större grupp människor som jag i stort sett inte kände alls innan. Pratat, skrattat, umgåtts och bara varit.
Det är stort. Enormt stort. Det är nästan ofattbart stort för en människa som för inte så hemskt länge sedan fick panikångest bara det verkade vara mycket folk i affären, som helst gömde sig hemma och slapp att träffa andra. Slapp att bli bedömd. Dömd.
Det är vår i luften, livet vaknar på nytt och nyfikenheten på livet likaså.
Tack alla ni underbara människor där ute som fått mig att våga vara ❤

Om Laila

En garnberoende kattägare
Detta inlägg publicerades i garn. Bokmärk permalänken.

13 kommentarer till Vår tid…

  1. mallasalster skriver:

    Det är helt fantastiskt, så glad för din skull! Njut nu av detta och ha en mysig lör kväll på hotellet, det är du värd! 💖💖💖💖

  2. Lantlivsbilder skriver:

    Svårt att känna att våren är i antågande i Kårböle, det var minus 33 grader i morse, och har inte varit plusgrader ens i direkt solljus. Kanske du kan exportera lite vårkänslor hit.
    Svante

  3. annisvensson skriver:

    Härligt! Heja dig! 🤗

  4. villacalifornia skriver:

    Vår tid är nu!
    Ja, jag känner igen omvandlingen från mig självt….

  5. macilane skriver:

    Grattis till att ha lyckats med detta! Bra jobbat!

  6. macthilda skriver:

    Din inneboende segerkraft! ❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

    • Laila skriver:

      Jag har lärt av Calle Öst som var min favorit när jag var liten, han sjöng ju om kraft ovan ifrån. Många är de gånger jag nynnat för mig själv på refrängen ” jag vill ha mycke, mycke mer utav den ström som himlen ger. Jag vill ha mycket mycket mer så om en förnyelsevåg från himlen jag ber!
      För så enkelt är det, utan böneväg och kraft från höjden vore jag inte här idag.

  7. Fint att du åter vågar!
    Visst är mycket i livet skört, jag tänker också på det – man är inte odödlig.
    Och man behöver inte leva varje dag som om den vore den sista, men den KAN vara det.
    Kör på så mycket du orkar och kan – mot våren och sommaren ❤

Lämna gärna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.