Blandade känslor

I fredags var det strul med internet uppkopplingen vilket ställde till ett och annat. En koll på nyheterna gjorde en inte gladare. Så surkärringen inom mig dök upp en sväng

Det kändes ovanligt bra att säga ”Tack och hej jobbet – ses på måndag”

Helgen har ägnats åt lugn och ro. Vi har lagat god mat och bara varit. Trots en lugn helg så är jag trött och sliten. Skönt då att kunna mysa medlillfjant

Hoppas eran helg varit bra och att vi alla får en fin vårvecka ❤

Annonser

Textilkonst

Var inne på Handkraft i Trollhättan idag och såg en utställning av Emma Ihl. En ljuvligt humörhöjande utställning med färglada verk. Här ett litet axplock

Det var så härligt färglatt.

Imorgon, torsdag, är sista dagen så är du intresserad och i närheten så skynda dit.

Boktips

Nu tänker jag göra reklam för en liten historia skriven av en bloggvän

Boken ”Hubbo – Det var då det” är en lättläst och välskriven historia om historien i korthet om man säger så. Det är ögonblicksbilder från ett samhälle från år 1875 till 1945. Det är en finstämd och vänlig berättelse som säger mycket om slitet och umbäranden som var då, men som ändå sätter livsglädjen i fokus.

Boken är skriven av Anna-Charlotte Bergstöm och har ljuvliga illustrationer av Louise Nockey.

Det är bara ett fel med den här berättelsen – jag hade velat veta mer om dem alla, följt mer i deras liv!

Jaha ja…

…det var de det

Pussel och vårsådd

Jag älskar att pussla. Tycker det är rogivande att pilla och plocka bland bitarna och se motivet växa fram så sakteliga. Men sen kom lillfjanten kom in i tillvaron har det inte blivit nåt pusslande eftersom han dribblade bort bitar för mig trots att jag ”gömt” pusslet. Tänkte jag skulle köpa en pusselmatta men åren gick utan att jag fick tummen ur. Vid flera tillfällen har Carita lagt upp bilder på sitt pusslande och det var nog precis vad som behövdes för nu

Tadaaa! Pusselmatta och ett nytt roligt pussel inköpt! Medhjälparen dök givetvis upp

Men han tyckte helt klart bättre om mattan än om pusslet…

Tycke och smak…

Ute kvittrar fåglarna rent hysterikt att NU är det VÅÅÅÅR, så tillslut fick jag även sått lite frön. Tomat, paprika, chili och gurka är det tänkt ska komma upp

Hundvakt

Jag är hundvakt i påsk till den här fröken

Här ser ni vad bråttom ut hon har…

Väl hemma hos mig tyckte hon att det var en tråkig kompis här som inte ville hälsa

Men efter ett tag så blev det nosat och hälsat och för det mesta är här fridfullt

Även om fröken och jag sover i vardagsrummet på nätterna så den lille herrn i huset kan sköta toabestyr och annat i lugn och ro. Det är en annan mysko grej tycker fröken – lille herrn går inte med ut på prommenaderna!?! En annan dum sak på det här stället är att soffan är lite liten för två…

Det är tröttsamt att vara hundvakt tycker lille herrn men matte har lovat att det är tillfälligt så då får det gå

Hoppas ni alla har en fin påskhelg!

Det är nu tystnaden rullar in…

Vår tid…

Ligger här på hotellrummet och vilar. Funderar åt för många håll samtidigt. Då fastnar blicken på texten på väggen. Och jag känner att det är sant på så många sätt men samtidigt så fel ändå.
Mycket i tillvaron är skört och bräckligt, men jag inser också att jag inte är det längre.
Jag har nu, två helger i rad, kastat mig ut i det okända. Bott borta, varit en del av en större grupp människor som jag i stort sett inte kände alls innan. Pratat, skrattat, umgåtts och bara varit.
Det är stort. Enormt stort. Det är nästan ofattbart stort för en människa som för inte så hemskt länge sedan fick panikångest bara det verkade vara mycket folk i affären, som helst gömde sig hemma och slapp att träffa andra. Slapp att bli bedömd. Dömd.
Det är vår i luften, livet vaknar på nytt och nyfikenheten på livet likaså.
Tack alla ni underbara människor där ute som fått mig att våga vara ❤

Borta

Ull