Vissa anser att fredag den 13 ska man akta sig – jag säger bara akta dig för onsdag den 2:e.
Dagen började lungt och fint. Är ledig onsdagar så jag tog sovmorgon och skrotade runt hemma i godan ro.
Vid tolv var det dags att sätta snurr på dagen, och snurr blev det verkligen.
Första ”jobbet” var en snabb dammsugning av bilen då den idag skulle lämnas tillbaka.
Sedan tanka lite då jag nästan hade soppatorsk.
Nästa steg var att åka och hämta årsredovisningarna. Två kartonger med papper, tungt men görbart. Åkte och lastade av dem på jobbet.
Så iväg på dagens första bokade aktivitet. Skulle till sjukhuset och träffa logopeden. Kom dit liiiite senare än jag planerat. Fick leta längre än önskvärt efter en p-ficka som min, tack och lov, lilla bil gick in på. Det borde finnas särskilda parkeringar för SUV:er och pick uper modell kolosser muttrade jag medans jag letade – de tog upp en och en halv parkering! Inte undra på att parkeringarna inte räcker!! Nåja. Parkerat fick jag och ut ur bilen kom jag. På väg mot entréen slår mig en tanke ”vänta nu, stod det inte den tredje på kallelsen?!” Ett samtal hem och joho då – det är imorgon jag ska dit… Så, tillbaka till bilen, krångla mig in, återigen muttrandes över monsterbilar och att det var ju skönt jag inte kom till kassan innan blundern upptäckes iaf, krånglade mig ut ur p-fickan och körde hemåt. Tog vägen om affären för nu behövde det fyllas på energi innan nästa bokade tid klockan tre.
Hem och åt, hann tom vila lite innan jag skulle iväg igen. Och tur var det.
Mycket trafik på vägen men rätt bra flyt ändå.
Framme vid målet
Soligt och fint. Lugnt också. Ett bedrägligt lugn…
Kommer in och vi börjar fixa med pappersexercisen. Så går vi iväg till serviceavdelningen för att hämta gummimattan som jag beställt till nya bilens bagagerum. När jag ska betala den hittar jag inte plånboken. Jag mer eller mindre vänder ut och in på väskan och jackan men vad hjälper det – ingen plånbok! Vi går upp till bilen och kollar men jag vet redan att där är den inte.
Det är bara att sätta sig i bilen och åka till affären som är senaste stället jag använde den på. Ingen plånbok.
Ringer hem, har jag möjligen lagt den på hyllan när jag packade om i väskan? Nej, ingen plånbok.
Det är inte långt mellan affären och hem men när jag kör den sträckan hinner många tankar rusa genom huvudet. Hinner inte låsa upp dörren förräns den öppnas inifrån och jag möts av ”jag har hittat din plånbok”. Lättnaden är obeskrivlig. Den hade ramlat ner på golvet och att se en svart plånbok på en svart matta i en mörkhall gör man inte på en gång. Särskilt inte när man tittar högre upp…
Ner till bilen igen. Ska köra ut från gården, här är en väg in och en annan ut, vid utfarten har någon smartskalle öppnat bommen och ställt sig mitt i med flyttbilen!!! Att jag inte exploderade och lät hela stresspåslaget gå ut över vederbörande är ett under. Jag bara skakade på huvudet åt personen ifråga och backade ut åt andra hållet.
Tog mig lyckligt och väl tillbaka till bilhandlaren, fick ordnat det som skulle ordnas och körde hem med nya bilen i rusningstrafiken utan några missöden.
När jag kom hem blev det kaffe och bakelse för att fira att allt, trots allt, gick bra och att pulsen hittat tillbaka till normalläget.
Må väl vänner och var rädda om er ❤
