Trevlig helg!

Lys upp mörkret och ta hand om dig ❤

Annonser

Filosofiska hörnan del femtitolv

Ikväll var jag för trött för att göra mycket annat an att sitta i soffan och låta tankarna komma och gå som de ville. Jag tycker det är rätt skönt att göra det lite då och då – det vädrar ur hjärnvindlingarna litegrann.

Nu har jag under en tid märkt att något pockat på uppmärksamhet men när jag försökt fånga tanken har den varit hal som en ål…

Ikväll fick den komma fram av sig själv. Det var mer en insikt än en lös tanke. Och när den väl kom fram så var det lite jobbigt men samtidigt befriande.

Minnen är en lustig sak, sorg och saknad likaså – ja, de är inte lustiga i komisk bemärkelse utan snarare i hur de tar sig uttryck, och hur de påverkar en. Medvetet och omedvetet.

Jag insåg nu ikväll att jag undvikt en hel del här i livet, liksom låtsats som om att det inte fanns inom mig – som om jag blundade för det så skulle det upphöra att existera. Så fungerar det ju inte i verkligheten men i sorgen och saknaden så verkade det väl en gång logiskt. Tänker jag inte på det så försvinner det, och försvinner det så gör det inte ont längre…

Att en del av mig, av min personlighet, då också blev förnekad insåg jag nog inte. Eller kanske gjorde jag det men tänkte att det spelade ingen roll. Eller tyckte det var lika bra…

Efter så här lång tid vet jag inte vad jag tänkte, om jag tänkte. Men givetvis fungerade det ju inte. Inte i verkligheten. De delar av mig som jag försökte ”blunda bort” har ju ändå sipprat igenom allt mer genom åren. Tack och lov – för när jag tänker efter så är det några av de sidor jag gillar bäst hos mig själv…

Varför då försöka gömma dem? Ja, så här i backspegeln verkar det rätt dumt men då gjorde de ont, de påminde mig om vad som saknades i mitt liv. De påminde mig om pappa. Och tomrummet han lämnade var enormt. Så stort att jag ramlade ner i det och inte tog mig upp ur det på många år…

Nu, när tomheten sedan länge har blivit ersatt av tacksamhet för den tid vi ändå fick ihop så kunde äntligen saknaden efter honom få sin rätta plats. Jag kunde äntligen se likheterna mellan oss som en förklaring till varför vissa saker känns så viktiga just nu, varför en del drömmar/önskningar driver mig så hårt att de inte ger mig någon ro. Jag kan inte släppa dem.

Och med det så blev det lugnt. Sådär fridfullt lugnt i själen som det blir när man når fram till: ja, just det – så är det!

Var ni än är, vad ni än gör – var rädda om er och tack för titten ❤

Att tänka för mycket…

Jag har länge gått och tänkt på en sak, det har bokstavligen värkt fram. Men hur jag än tänkt och vänt och vridit på saken så har jag inte lyckats få det ur mig.

Det har påverkat mitt humör, det har – till viss del – påverkat min hälsa, men jag har ändå skjutit på det.

Nu i eftermiddag kände jag att det går inte längre, jag måste ta tag i det, jag måste säga det där jag gruvar mig för – för nu hade jag nått den punkten att om jag inte sa något så riskerade jag att situationen blev värre än om jag sa något…

Så, nu är det sagt – tärningen är kastad. Samtalet gick bättre än jag vågat tro och jag känner mig lättad. Nu återstår ”bara” att realisera det vi pratade om, men det känns som att jag äntligen kan se framåt.

Så förhoppningsvis blir jag lättare till sinnes och målar med ljusare färger framöver.

Var rädda om er och tack för titten ❤

Alla helgona

En helg som alla andra, på ett sätt men ändå inte. Jag tänker inte mer på de nära och kära jag saknar, för saknaden gör sig påmind när helst den vill. Inte har jag någon grav som jag pysslar om heller.

Men ändå. Det är en helg jag verkligen vill ska få vara stilla och rofylld. En helg för eftertänksamhet. Det är också en helg när jag känner tacksamhet mot alla de fina o goa människor jag haft förmånen att lära känna, som jag fått vandra en bit på vägen med.

Människor som lämnat kunskap och fina minnen.

Så visst tänder jag ljus här hemma och tänker på dem men inte med sorg utan tacksamhet. Med saknad? Ofantlig!

Fridfull helg önskar jag er kära vänner ❤❤❤

Allting vitt vitt vitt…

Samma vy igårkväll och idag…

Hoppas att det inte blir en massa benbrott och olyckor.

Var rädda om er ❤

Ute är det grått

Inne lyser det

Stickar just nu vantar i reflexgarn till en vän. Förra veckan fick hon mössa och pannband i samma garn.

Föll även för frestelsen att köpa några färgglada mumsbitar när jag var och handlade innan.

Härom veckan tog jag en prommenad i det fina höstvädret – naturen bjöd på fina färger

Min ”skogsprommenad” är 5 minuter från stadens torg…

Önskar er alla en fin höst helg ❤

Hundägare – varning för ekollonförgiftning!

Det här är viktig info för alla som har hund, lånar hund ibland eller känner någon som har hund…

https://wp.me/p7PnXy-2jY

Jag tänkte, jag skulle men icke…

Nej, jag har vare sig försvunnit från jordens yta eller gått i ide.

En envis inflammation i först höger hands senskida och sedan även i vänster dito har gjort att det inte hänt så mycker åt något håll.

Planer som ändrats har också lagt lite sordin på tillvaron, men nu ser jag framåt och väntar med spänning på vad som händer istället. När något inte blir som jag tänkt/hoppats på så brukar det alltid hända något längre fram som får mig att känna att det var nog lika bra att det där andra inte blev av. Sedan är det långt ifrån alltid att det är nåt trevligt som händer istället…

Livet tuffar annars på i sina vanliga hjulspår. Lillfjant håller matte sällskap i soffan

Och matten sitter i sin soffhörna och pysslar med lite gott & blandat på kvällarna

Så som ni ser, det mesta är sig likt 😊

Pust, stånk och stön

Eller ”Vad jag gjort hitintills på semestern”…

Vänt på dygnet i värmen, föga förvånande. Men jag har också varit till Grästorp och skrattat gott, klämt på garn, stickat, fikat. Och så skrattat förståss

Stickar strumpor med mest bomull i garnet

Broderat lite ute på balkongen frampå kvällskvisten

Varit hundvakt

Umgåtts med lillfjant

Pillat bort lappning och stoppning från två par kära gamla vantar. De ska få komma ut på nya äventyr i någon annans händer i höst

Findus tycker mest matte är tråkig. Eller är det värmen 🤔

Ha det gott go vänner och var rädda om er ❤

Vad finns i stickpåsen…

Den frågan cirkulerar just nu på instagram i lite olika versioner.

Jag fick frågan och tyckte det kunde vara kul, och ett bra tillfälle att kolla vad jag faktiskt har i mina korgar…

Sagt och gjort – innehållet i ”tillbehörskorgen” tömdes ut på soffan

Lite smått och gott finns det däri som synes. När sakerna sedan skulle plockas ned i korgen igen höll jag på att få hjärtsnörp när jag lyfte på locket…

Någon hade lyft på locket och krupit ner utan att matte märkt något. Efter den lilla tuppluren kunde jag så börja plocka ner igen, med vissa problem

Någon skulle ”hjälpa till”. Efter lite gos och knästund så kom tillslut allt ned som det skulle. Projektkorgen fick jag faktiskt hållas med utan min lille älskade medstjälpare – han hade somat i sin låda 😊

Visst är min projektkorg fin? Perfekt för mina projektpåsar. Ett projekt som just nu vilar i värmen har dock en egen kasse modell större…

Tjockkoftan i isländsk Aláfoss Lopi. Redan tung och varm att hållas med.

I korgen hittade jag också ett gamalt kort som ramlat ur ett album

Min lilla skrutta ❤

På tal om värme och lilla, idag kunde jag plocka in mitt livs första egenodlade gurka

Liten men naggande god 😋

Ha det gott go vänner och tack för titten!