Måndag=stickcafé

Äntligen mådde jag såpass att jag kunde åka på stickcaféet.

Först ladda med lite gofika

Sedan stickning,

prat och goa skratt. Det är väl inte konstigt att jag tycker måndagar är en av veckans bästa dagar!

När jag kom hem var det någon som tittade fram under filten och så lite förgrymmad ut – matte hade mage och komma hem och störa Hans Majestät i soffsovandet!

Hoppas ni har fått en bra start på veckan ❤

Annonser

Lågvattenmärke

Jag är kvar här i blogglandia även om det inte märks så mycket just nu.

Jag har alltid haft lågt blodtryck och mina blodvärden har i många år legat väldigt nära den undre gränsen för vad som anses ”normalt”. Sedan några veckor har situationen blivit lite problematisk, och tyvärr får jag erkänna att det är mitt eget fel. Jag äter b12 tabletter eftersom min kropp inte tar upp tillräckligt av det från maten – och nu har jag alltså slarvat med dem… Det värsta av allt är att jag inte ens tänkt på att jag inte tagit dem, alltså vet jag inte om det är två-tre veckor sedan de tog slut. Eller om det kanske är ännu längre sedan…

Följden av det hela är iallafall att jag mår allt annat än bra…

Idag var min goda vän H hit med både vitaminer och mineraler så förhoppningsvis ska det bli ordning på mig om ett tag. Det tar ju en stund att bygga upp sinade förråd igen. Det är skönt med goda vänner som vet vad man behöver när kroppen brakar ihop.

Ja, vänner är inte bara bra föresten – de är mer än bra, de är viktiga. Att få prata av sig, skratta, gråta och bara vara en stund ihop med en kär vän det är en alldeles utmärkt medicin det 😊

Förutom att kroppen/knoppen inte vill riktigt så har jag min mamma att ta hand om. Hon har haft en längre period av ”inte så bra” och det påverkar onekligen även mig. Idag när vi har pratats vid verkade det vara bättre igen. Förutom att hon är rejält förkyld, men det hör ju liksom årstiden till…

Det blir en del stickat här också. Och en hel del som jag repar upp, av en eller annan anledning…

Den här blev iallafall färdig

En sjal i egenfärgat garn, 800m/100g. Mönstret är ChadronShawl som jag teststickade åt medeadesign. Kul stickning som jag kommer att göra igen, ovan nämnda H fyller 50år i april och ska få en i födelsedagspresent.

Har varit lite hundvakt i år när Heddas matte inte mått bra. Och min lillfis han hänger med ännu, och tycker att det där med nattsömn är överskattat. Det går ju finfint att sova på dagen och busa på nätterna…

Var rädda om er och tack för titten ❤

Titta på ”What We Ain’t Got – Home Free (Jake Owen Cover)” på YouTube

Jul, jul, strålande jul

Önskar er alla en fridfull och fröjdefull jul!
Och till alla er som ska ut i trafiken – kör försiktigt, det är bättre att komma fram lite sent än inte alls…
Och till alla er som är ensamma i jul, alla ni som firar den första julen utan den kära någon som inte är med längre, till alla er vill jag sända extra många varma tankar och en stor julkram ❤

Färgglad fredag!

Här kör vi inte med någon svart fredag inte

Önskar er en fin och fridfull helg ❤

Eko reko

Igår fick jag ett spännande paket

Hårtvål, skrubbpåse med tvålflingor, tvålfat, redningskam, borste och en fiffig liten räfsa att göra ren borsten med.

Idag har jag invigt mina inköp och det ska bli spännande att se över tid vad som händer. Jag valde doftfri och lite fetare tvål eftersom jag har problem med torrhud/eksem. Så min förhoppning är att både jag och miljön ska må bättre av det här valet.

Rekommenderar varmt en titt in hos: http://www.maliniratan.se

Ha det gott go vänner o tack för titten!

Gör katten glad

För ett tag sedan på instagram fick jag reda på att det gick att köpa virkad kattleksak med kattmynta i och att pengarna gick till behövande katter. Klart jag bestälde en bläckfisk till lillfjanten.

Idag kom den, och här är Findus första möte med Bläckis

Vill du skaffa en bläckfisk och har instagram så går du till @hjalpande_tass annars finns Margrethe på FB och går även att nå på mobil. För de två senare alternativen, skriv en kommentar nedan så mailar jag hennes kontaktuppgifter.

Trevlig helg!

Lys upp mörkret och ta hand om dig ❤

Filosofiska hörnan del femtitolv

Ikväll var jag för trött för att göra mycket annat an att sitta i soffan och låta tankarna komma och gå som de ville. Jag tycker det är rätt skönt att göra det lite då och då – det vädrar ur hjärnvindlingarna litegrann.

Nu har jag under en tid märkt att något pockat på uppmärksamhet men när jag försökt fånga tanken har den varit hal som en ål…

Ikväll fick den komma fram av sig själv. Det var mer en insikt än en lös tanke. Och när den väl kom fram så var det lite jobbigt men samtidigt befriande.

Minnen är en lustig sak, sorg och saknad likaså – ja, de är inte lustiga i komisk bemärkelse utan snarare i hur de tar sig uttryck, och hur de påverkar en. Medvetet och omedvetet.

Jag insåg nu ikväll att jag undvikt en hel del här i livet, liksom låtsats som om att det inte fanns inom mig – som om jag blundade för det så skulle det upphöra att existera. Så fungerar det ju inte i verkligheten men i sorgen och saknaden så verkade det väl en gång logiskt. Tänker jag inte på det så försvinner det, och försvinner det så gör det inte ont längre…

Att en del av mig, av min personlighet, då också blev förnekad insåg jag nog inte. Eller kanske gjorde jag det men tänkte att det spelade ingen roll. Eller tyckte det var lika bra…

Efter så här lång tid vet jag inte vad jag tänkte, om jag tänkte. Men givetvis fungerade det ju inte. Inte i verkligheten. De delar av mig som jag försökte ”blunda bort” har ju ändå sipprat igenom allt mer genom åren. Tack och lov – för när jag tänker efter så är det några av de sidor jag gillar bäst hos mig själv…

Varför då försöka gömma dem? Ja, så här i backspegeln verkar det rätt dumt men då gjorde de ont, de påminde mig om vad som saknades i mitt liv. De påminde mig om pappa. Och tomrummet han lämnade var enormt. Så stort att jag ramlade ner i det och inte tog mig upp ur det på många år…

Nu, när tomheten sedan länge har blivit ersatt av tacksamhet för den tid vi ändå fick ihop så kunde äntligen saknaden efter honom få sin rätta plats. Jag kunde äntligen se likheterna mellan oss som en förklaring till varför vissa saker känns så viktiga just nu, varför en del drömmar/önskningar driver mig så hårt att de inte ger mig någon ro. Jag kan inte släppa dem.

Och med det så blev det lugnt. Sådär fridfullt lugnt i själen som det blir när man når fram till: ja, just det – så är det!

Var ni än är, vad ni än gör – var rädda om er och tack för titten ❤

Att tänka för mycket…

Jag har länge gått och tänkt på en sak, det har bokstavligen värkt fram. Men hur jag än tänkt och vänt och vridit på saken så har jag inte lyckats få det ur mig.

Det har påverkat mitt humör, det har – till viss del – påverkat min hälsa, men jag har ändå skjutit på det.

Nu i eftermiddag kände jag att det går inte längre, jag måste ta tag i det, jag måste säga det där jag gruvar mig för – för nu hade jag nått den punkten att om jag inte sa något så riskerade jag att situationen blev värre än om jag sa något…

Så, nu är det sagt – tärningen är kastad. Samtalet gick bättre än jag vågat tro och jag känner mig lättad. Nu återstår ”bara” att realisera det vi pratade om, men det känns som att jag äntligen kan se framåt.

Så förhoppningsvis blir jag lättare till sinnes och målar med ljusare färger framöver.

Var rädda om er och tack för titten ❤